DN säger just nu att man kan skicka in en novell om man håller sig till sex ord.
Novell i maxkomprimerat format, alltså.

Här är ett bidrag från mig:

FARFARS OCH MORMORS BARNBARN SJUNGER VAGGVISA

Eh ... va? *kliar sig lite brydd på örat*

Nja, egentligen är den inte så fjompig, om man tänker efter. För om man just tänker efter, kan man läsa in flera innebörder i denna sexording.

¤ vi nattar våra barn (tidsaspekten är då - förstås - när våra barn är små)

¤  vi nattar våra barnbarn (tidsaspekten är då - förstås - något senare i livet)

¤ vi sjunger våra föräldrar till nattvila eller annan vila (timglaset har då vänts upp och ner och sakerna går åt motsatt håll, som de ju kan göra ibland)

¤ som ovan, fast det är våra barn som står för sjungandet och det är oss de sjunger för

¤ som ovan, fast det är våra föräldrar när de är gamla som på detta sätt tröstas av våra barn när de är små.

Och det går säkert att läsa in ännu fler innebörder.

Alla dessa perspektivbyten och så, de syns ju inte på ett så här tydligt sätt, när man läser den förstås, för då känner man efter snarare än tänker efter.

När du läser denna sexording, så tror jag att det kan funka som att ett moln blåser in i huvudet och innehåller de spretiga känsloassociationer som gäller för just dig; de 3, 4 eller 5 generationer som du är i mitten av.

Och som bara du kan veta. Och göra en novell av om du har lust. Inne i huvudet.

Typ.

Så de här sex orden tänkte jag skicka in till DN, men de kanske överöses så med dylika att de inte hinner fram till att ens sprätta upp mitt kuvert, så jag lägger ut dem här i stället. Och tackar för din sprättning.