Den lilla vilsekomna pojken går där ensam i trollskogen
och ryser medan han lätt fryser
För håret på hans armar och ben reser på sig
Han längtar hem
Och det samtidigt som skuggorna smyger sig på honom
ifrån alla håll vilket faktiskt är lite läskigt för honom
eftersom han vet om att det härute i skogen finns
en massor av olika troll
Vilka han är rädd för
Så nu hoppas han på att få slippa träffa på någon
med långt yvigt ovårdat svart hår med ett ansikte
lika ärrat som en gammal skorv
Men han hinner inte gå så långt innan han stöter på patrull
då det kommer fler än ett troll
Ett men inte fler än två
Och när de då tittar på den lilla pojken ser de att han ser
förbryllad och bekymrad ut
För han står ju bara där som ett fastfruset träd i marken
och verkar ha noll koll
Han måste nog ha gått lite vilse, sade de till varandra
För han tycks ju inte veta vart han ska ta vägen
Sedan lunkar de båda trollen bara fram till den lilla pojken
och frågar honom
Vad gör du här lille vän vid denna sena timma
och tidpunkt
För det här är inget bra ställe för dig att vara på om natten
Pojken får inte fram ett endaste ord för han är rädd
och bara står där och skakar innan han plötsligt
bara faller ihop
Det ena stora trollet skrattar lite muntert och säger till
det andra
Han måste visst ha svimmat av

När pojken lite senare vaknar till liv igen öppnar
han ögonen lite smygande försiktigt innan han
kan se riktigt klart på det hela
När han sen fått hela synen tillbaka så märker han
att trollen måste ha burit honom till den stora vägen
för att sedan helt försvinna
Han tänker lite fundersamt
Vad var det som hände där inne i skogen egentligen
när jag gick vilse
Träffade jag verkligen på några troll eller har jag bara
drömt allt det här
Efter det så börjar han så sakta gå hemåt igen utan
att märka de två trollen som står där i skymundan
För inte lämnar de någon liten pojke vind för våg
bara sådär...

Ken Cassel
13/10-2018