jag hör tonerna från förr
de äntrar min tankar
tänder gnistor i mina ögon

jag slänger upp dörren
går längs de tomma gatorna
ser mig omkring
leende, lycklig, sorgsen, tom

miljontals vita dun dalar ifrån molnen
den svarta himlen


jag skakar
kylan
kylan
den bits


det är nu;
under stjärnorna
jag skulle kunna göra något sånt där

ringa dig och säga att jag älskar dig
springa den ynka kilometer som skiljer oss åt
banka på din dörr
det är endast i kylan jag skulle göra något sånt

men jag vägrar
och hoppas att du förstår
att jag inte litat på någon utav oss


jag hör tonerna ifrån förr
och vågskvalpet

molnen lättar
himlen, svartare nu
gnistrar
tusentals stjärnor och månen
speglas

i vattnet

det är nu jag inser
att världen kan vara så
underbart fantastiskt vacker
när jag inte tänker på dig

mitt hjärta blir med ens tungt
och kylan bits, hårt hårt
jag går hem


faller ihop på hallgolvet
fryser


jag hör tonerna ifrån förr
då inget betydde något
och allting betydde inget
minnena

de bits