Människor man tycker om finns alltid nära,
även om ingen annan ser dem, inte ens en själv.

Men de finns.

Jag vet att det alltid finns någon som vill mig väl.
Någon som tänker på mig. Lika mycket som
jag tänker på mina nära och kära.

Men inför en oviss framtid står alla.
Som en stor tung massa som obevekligt tvingar oss
framåt. Ingen vill ta ett steg till, men massan tvingar en,
för att inte mosas.
Nästa steg kan bära oss ut över en klippa,
eller genom en mjuk skog. Men i skogen kan demoner lura.
Hoppa fram och slita i kragen, skrika åt en så ögon tåras.

Mitt i lyckan slår man sig mycket hårdare.