och jag,

jag låter mig bländas

saknad tilltro

hat

dina svek blev
vardagsmat

jag valde
dig

och
jag tvingar mig att
förlåta

igen

visshetens förbannelse

insikten
tränger
allt
djupare

i tusen år har jag
älskat
dig
utan att veta varför

väntat
ett förklarande
tecken som
skulle
viskat
mig
sanningen

din död ska nu
vara
för
alltid

i en
namnlös
evighet

jag vill att du
går
nu