Sakta flyter livet genom
de mörka gröna skogarna.
Luften viskar glömda ord,
trär dem på band som glänsande pärlor.
Om du någonsin levt under den tiden,
mellan de världarna,
så vet du hur det känns
när den våta mossan
stryker över huden.
Då vet du hur det känns
att blicka in mellan träden
och i det svaga ljuset se allt
på platser där inget finns.
Kanske minns du,
hur det omöjliga sov under stenarna.
Kanske faller du,
faller handlöst tillbaks ner i de minnena.