Ser
med den sista glasartade blicken
på min far och mina bröder på balkongen
fyra trappor upp

Känner
hur livet rinner ur min sönderslagna kropp
men det gör ingenting
för även smärtan följer med

Hör
hur de skriker så som de alltid gör
-Djävla hora där fick du, där ser du hur det går
fast jag mer anar än verkligen hör

det sista jag försöker förstå är

-Varför kallar de sådan grymhet för heder?