En mimare.
Ensam i en värld av ljud.

Så tyst.

En stum skugga i ett rum av mörker.
Ingen ser men hon sliter.
Vill ej vara osynkad, hon måste rimma med de andra.

Låtsas.

Hennes svart-vita smink är täckt, dolt under puder och rouge.
Men det är bara hennes yttre som är tyst.
Hennes inre är ett kaos av osagda ord.
Kaos av skrin som vill ut, göra sig hörda, göra sig sedda.

Falska leenden som döljer smärtan.
Smärtan av ensamhet som slår mot insidan av hennes huvud.
En mimares osynliga rep, knutet i en osynligt bjälke.
Ett obemärkt steg och ännu en ensamhet är över...


Men bara i sin låtsasvärld...
Hon har inte modet, hon har inte orken.
Hon mimar sig vidare.

Följer världens gång, synkar sina steg med alla.
Dömd att betrakta världen från en annan värld.
Dömd att gömma sina ord inom sig.
Ensam i sin värld av tystnad.

En mimare.