Jag har aldrig behövt att låtsas
Att jag inte finns
Att ta på mig för stora kläder, klämma in mina fötter i små trånga skor
Och gå till skolan med fem kilo smink
För jag vet att jag aldrig har synts ändå

Jag har alltid suttit ensam där i hörnet med mina böcker
Och lyssnat på någon vid bordet bredvid
Som pratade om mig
Som om jag inte vore där

Jag vandrade hopplöst omkring i min lilla drömvärld
Som bara jag hade tillgång till
Där kunde jag gömma mig i min stora bubbla
Och försvinna för ett litet tag
Även om jag önskade att jag aldrig mer skulle komma tillbaka
För jag var mycket tryggare där, i bubblan

Där fanns det inte någon som skrek
Och ingen som slogs
Och ingen som grät till sömns varje kväll
Eller någon, vars hopp hade dött för länge sen
För att allting skulle lösa sig
På riktigt.