Alla dagar har jag vandrat
till intet stirrande som en zombie
Ingen har jag sett
och aldrig har jag brytt mig
om dem omkring...

Trodde det var bara jag som led
av vad dem andra gjort mot mig
Ingen ville få mig se
att jag gjort ett misstag
att det inte bara var jag

Till alla dem jag klivit över
stampat på och förnedrat
vill jag verkligen säg förlåt...
jag hade ingen rätt
att se mig som ensam

Ni fanns alltid omkring mig
och försökte få mig inse
att jag var verkligen elak
Men nu... har jag förändras

Jag vet att ni gjorde allt ni kunde
men det var inte nog
Det fanns inget ni kunde göra
detta låg då på mina axlar
och var något jag kunde göra själv

Efter ett tag blev jag varmare i själen
och mitt hjärta började mjukna
jag började se era problem
istället för mina
jag hade slutat vara egoistisk

Nu när allt är bättre
och mina sista trasor slängda iväg
är jag säker...
det här är första dagen till
resten av mitt liv