04:22

natten ville aldrig komma
och när den våldtog mina tankar
visste jag inte vad jag skulle säga
skrek mer i tystnad
och hoppades på drömmar
inte fyllda av sot och olja
blod och kött
kroppar och mat
natten ville aldrig komma
men livet sprang precis förbi

04:22

jag ville verkligen
åka med
men anna puttar ner mig
framför
järnvägsrälsen
så jag ligger och andas
hårt och snabbt
tills klockan slår
04:22
och tåget river sönder
uppfyller min längtan
till ingenstans
men det var ju inte så jag menade
det var ju till någonstans
bara inte det här
men jag sitter fast
i mina fötter
går aldrig någonstans

04:22

jag skrek på tapeterna att sluta trilla in
jag fick riva dem i strimlor
och binda i mitt hår
okej att dansa
när ingen ser
men
04:22

04:22
natten ville aldrig komma
och när den kom fick den äta mina ben
gnaga av mitt kött
så den växte sig stor
min skalle blir en paradox
mina tankar tes och anti-tes
men ingen dialektik rår på
annas retorik
04:22

04:22
jag får skylla mig själv
jag får skylla mig själv
nu har du gjort fel
du får aldrig lämna mig
du är inget utan mig
du är allt jag har
du får skylla dig själv
den man älskar agar man
du får skylla dig själv
04:22