På den långa sträckan mot rättvisa är det brist på ljus

Jag vandrar den färgblinda vägen ensam,
utan smak av plural i min mun

Jag är borttom solnedgången, förminskad och osynlig
nersjunken i ingenmansland

Jag söker ett svar utan en fråga
i ett hav utan behörigheter

Likt en skog utan träd skådar jag
regn utan vatten som skulle kunna ha
släckt min livtörst i tid

Jag farar min ovisshet

i tvivelrummets mörka rytm
Ska jag eller hoppet
dö ut först?
Vi är i konflikt.

Varken jag eller tiden ger upp.


Sveket som du utbordade.
Utan hjärta,
utan själ

en påminnelse
det förträngda

Med djupa andetag
och ett stilla sinne
låter jag mörkret sluka mig
I väntan ..