Alldeles stilla

i ett forsande, porlande
vattenfall.

Solsken strilar ner

över mitt hår
genom trädkronorna,

speglar sin skönhet
i ljusgrönt
levande vatten.

Kvittrande sånger
från en blå himmel

blandas med vattnets
dånande stämma.

Mina skor har blivit
smutsiga av
den leriga jorden.

Ännu är det inte
tillräckligt varmt
för att ta av dem.

Små vita skummande
bubblor sammlas
på vattenytan.

För att färdas med
strömmens virvlar,
slingra sig in
genom spruckna berg

eller kana över
blanka stenar

för att till sist
sluta sina liv
vid strandkanten.

Ett öde av många

tänker jag
då jag betraktar
deras livsdans.

Mossan täcker marken
som en mjuk, grön matta

beströdd av blad
som formats till
små tickande hjärtan.

En tillfällighet av tusen.