hej
jag är en nedstämd ung man
mogen för min ålder
jag tycker om att plocka vänner från träden
och har extrapris på pengar
alla mina tankar hamnar under tapeten
som jag stryker tjocka lager färg över
tills väggarna lossnar
jag längtar efter någon
att känna mig ensam med
när jag saknar mig själv
alla dikter har jag skrivit
alla böcker har jag läst
alla sånger har jag sjungit
och det är okej
om du är döv
och jag uppskattar blinda kvinnor
som kan applådera med ena handen
utan att veta vad den andra gör

till vardags brukar jag vakna försiktigt
innan mina ögon vant sig vid mörkret
så kikar jag genom persiennerna
för att vända blicken
från mitt inre
jag uppskattar månskenspromenader
och mysiga hemmakvällar
som gärna tillbringas
med att peta hål i skinnet med pennan
jag är en schweizerost
utan ost
jag är på jakt efter dig
om du är hora eller madonna
lucia eller stjärngosse
spelar ingen roll
bara du kan lära dig att känna igen mig
för jag är vilse i speglingar
och ser ingen likhet
mellan jag och mig själv

jag vill bara mitt eget sämsta
har inga samtalsämnen
och är rädd för att vara ensam
vill du rädda mig
från mig själv
det händer inte så mycket här
men jag överlever sekunderna
trots skammen

jag är inte spontan men impulsiv
jag uppskattar trevliga hemmakvällar
och månskenspromenader just det
månskenspromenader
är fint
och så gillar jag ketchup

om du hälsar på ibland
kommer jag inte släppa in dig
i min vaxbur tänk om
du kysser mina fettlager
och kallar mig vacker
tänk om du frågar vad jag tänker
och jag blir helt stum
och du kommer
höra det svaga
tickandet i min bröstkorg

jag håller mina löften
jag är opålitlig och ansvarslös
empatisk och elak
och så gillar jag mysiga hemmakvällar
jag är rastlös och har inget tålamod
men står alltid med uppspärrad mun
och väntar på nästa syndaflod
som ska tvätta bort mina fläckar
för man känner sig så naken
när man är naken
och jag är allergisk mot min hud
som ger mig utslag och kliar
så jag nästan blir galen
men månskenspromenader är fint
jag får medicin mot mina tankar
och klär mig endast i liksäckar
klaustrofobin
kryper in under mitt skinn
men din kropp mot min
kanske bränner hål på alla livslögner

det är ingen idé
att du lyssnar på vad jag säger
för när jag somnar
kommer dessa rörelser
av blått bläck
vara allt som finns kvar
av allting som jag inte
hann säga till dig

jag lever i en såpbubbla
utan färger
som spricker när jag landar
det är därför jag aldrig stannar någonstans
längre än att jag alltid är på väg därifrån
det är mig själv jag inte vill träffa
därför kommer jag inte
följer med dig hem
jag hoppas du inte tar åt dig
så sluta tjata
och låt mig vara ifred

svar till
Deprimerad Poet