Jag har inte mycket att ge
inget som du kan skryta om...
allt jag har är min kärlek
och som du sagt förut...
det räcker inte för dig

Du vill ha allt jag kan ge
utan att ge något tillbaka
Tar för givet
att jag inte hade något emot det

Men jag gillar verkligen inte
att bli uttnytjad....
Du kan inte ta mig för given
som om jag alltid kommer finnas där

Jag kan säga nej...
nej till det du gör
och nej till dina lögner...
men det är inte så lätt

På något sätt intresserar du mig...
antingen är det din patetiska uppenbarelse
eller din fräckhet...
så jag stannar lite längre

Men när du väl börjar
skala av dig lagren av överlägsenhet
förvånar du mig...

Du visar att du är modig
men ändå rädd ibland
Du kan vara rolig
eller grav allvarlig

Du är som två skillda personligheter
i en kropp
som sammarbetar
och blir en människa...

Bortom din överlägsenhet
och fräckhet...
är du allt jag någonsin velat ha...
Så jag blev rädd...

Jag blev så rädd att jag sprang iväg
och kom aldrig mera tillbaka...
och jag lämnade honom efter mig...
Det värsta är att jag vet;
han var det bästa jag någonsin skulle kunna få