Min del av världen är ful
och fullt av meningslösa ord
så jag tiger
för jag har ingenstans att spotta ut
orden om dig

Det skulle kunna vara så vackert
så jag är på vippen att hålla med
säga ja och ta på mig skulden
men jag är dålig på att ljuga
saknar den minneskapaciteten

Som små glödande trådar
växer föraktet
och fäster sig vid mina tankar
om dig
Små tomma luckor
fylls med aningar
om det som jag redan känner till
om den helhet
som verkade så värdefullt

Du byggde en bro
och fick mig att gå på den
före dig
och dig till mötes
ty anade jag
kniven som du riktade
och satte i mig
men jag trodde…
inte det om dig

Nu anklagar du mig
för att vara anklagande
för att jag blöder
du gjorde ju inget fel
aldrig
det är bara så som livet är
säger du
och begär att jag ska förstå
dig
i min situation