Jag är ingen talare
Inte heller en skrivare
Jag använder språket till att vara tyst

Jag är ingen lyssnare
Inte heller en observatör
Jag använder mina öron för att slippa höra

Jag är inte en människa
Inte heller levande
Jag bor i en kropp som jag har till låns

Jag är en struts som fallit offer för kvicksand
som drunkar i öknen
Som gömmer sig synlig för omvärlden

Jag vill bli en seende
En som med blodiga ögon orkar titta

Jag vill bli en medlevare
Som med modig närvaro är bland sina bröder och systrar

Jag är i ett töcken av fosterstadie
Som lär sig att börja gå

Jag ska börja lyssna börja vara människa och ta upp huvudet ur glömska
Jag ska börja skriva och vara människa och våga dansa fram livliga vibrationer

Jag ska sluta dö från och med idag ska jag vara en som argumenterar för livet