storebror
ett år skiljer oss åt
vi har alltid hållit ihop
alltid lekt sedan vi var små
spelat TV-spel, tittat på film
varit med vänner
alltid tillsammans du och jag

vi var mer än bröder
vi var bästa vänner

och nog har det alltid varit så
även om vi på senare år glidit mer isär
du hade dina vänner och jag har mina
även om några är gemensamma

jag mötte kärleken
spenderade mycket tid med den

och när hela min värld rasade
så hade du inte mer att säga än
"fan va synd"

men det gör inget, för du är min bror
du är den som har spenderat mest tid vid min sida
trots det så känner du inte mig
och jag känner inte dig

jag vet inte varför det är så
kanske för att vi passar bra ihop när vi ska ha kul
men när det handlar om våra insidor
så är vi som natt och dag

du kommenterar tjejer och kvinnor
säger att du skulle vilja knulla den och den
du frågar mig
och jag svarar
att jag vill bara vara med den som är speciell för mig
den jag älskar

du skrattar och säger att jag är patetisk
kanske har du rätt, men sådan är jag
patetisk

jag antar att vi inte kan trösta varandra så bra
när den andra behöver det
du säger aldrig något, jag märker inte på dig om du mår dåligt
det kanske du inte gör
men när jag mår dåligt så förstår du ingenting

men som sagt
de är ingen idé att prata om saken
för du tycker inte alls som jag
men kanske har du rätt
när du säger vilket idiot jag är
som kan vara så kär

men om det är något du vet om mig
något du kan
så är det att såra mig
hårt

syskon bråkar ibland, jag vet
men du är så bra på det
även om de händer sällan

du kastar lätt ur dig kommentarer som svider
jag ber dig att hålla käft men du fortsätter
jag försöker kontra med mina ord
men mina är så mjuka, dina är så hårda

du vet precis vad du ska säga
för att provocera mig
jag vet att du egentligen inte menar något illa
men dina ord är hårda som sten

berätta hur värdelös jag är
varför kärleken alltid lämnar mig
berätta för mig hur dålig jag är

- som om att jag inte redan visste allt

jag är inte den som är våldsam
men ibland så vill jag bara täppa till din käft
de händer väldigt sällan att vi växlar slag
vilket vi båda ångrar efteråt

jag går därifrån
låser in mig på rummet
drar ner min rullgardin
gömmer mig under täcket

jag vill bara försvinna
men alla tankar spelas på repeat

hur allt jag gör bara blir fel
med allt
allt

jag vill härifrån
men har ingenstans att fly

tårarna rinner
jag skakar
hostar nästan tills jag spyr

ensam
jag känner mig så ensam här

jag tänker på henne
jag önskar jag kunde åka hem till henne
änglarnas prinsessa

söka skydd i hennes famn
kärleken i hennes blick
tryggheten i hennes läppar

aj
det hugger till i mitt bröst
ty jag vet

att ditt hjärta slår för någon annan
din famn är inte min utan hans

jag drar täcket över huvudet
vill försvinna

de knackar på dörren som är låst
flera hårda ord tränger sig genom nyckelhålet

jag svarar inte
jag är stum

efter ett par timmar så sitter jag
och knapprar ner mina tankar och känslor

skrattar åt mig själv
ett 20 årigt fiasko

...

de är kallt ute ikväll

jag är kall

jag fryser