Ophelias epitet
Så dansa för mig min sköna
vore det inte en ära att förtära
ett hjärta så skör
dess slag så nära
kan du höra
Du gråter mitt barn
är det tårar av glädje
av livet
av sorg
så säg
Där ligger din framtid
i sin fulla längd
av vem blev den fälld
eller har livet dig flytt
och kärlekens blod
smittat bittert
Du jämrar
ingen gynnsam stämma
så sch
ty de ord som du yttrar
är ej längre något jag vill höra
Känner du rådlös förtvivlan
så rysligt att se
i och med sina egna ögon
försmäkta av desperation
springer du runt här
och söker mig
men hittar inget
Tänk om jag ville
visa dig
hur du kunde
korsa de vägar
som leder dit där jag är
så nära
och ändå så långt ifrån
Så farväl min sköna
ty orden faller maktlösa
på dess egen maning
du som offer
kan du lita på dina vingar
när livet skrattar så grymt åt din sorg