I sin gamla bärbara dator förvarar han textdokument
Påbörjade utkast till tänkta blivande storverk,
Kaskader av lösryckta ordföljder och stunders ingivelser

Han vill vara en poet
Åtminstone

Han kryssar med skygglappar genom sitt krackelerande liv,
Undviker frågorna om vardagen; svarar med vita lögner
Ty han vill slippa erkänna nederlagen ens för sig själv

Han vill ha drömmar
Åtminstone

Hans komplicerade värld är vävd av fobier och rädslor
Hans tillvaro är inskränkt, ingrodd och dysfunktionell
Men han har lärt sig dölja det bakom intellektuellt prat

Han vill vara respekterad
Åtminstone

Så han filar på filerna; bygger med lyrikens murslev
Och stundom fullbordas en text, blir publicerad i etern
Blir bekräftad, bedömd och kommenterad

Då känner han sig levande
Åtminstone

Så, en natt, trängde sig likväl ensamheten på
Och lustfylld längtan, otillfredsställda önskningar
Drev honom ut i cyberrymdens skenbara utbud

Han ville känna smaken
Åtminstone

Men hans nedgångna och trötta datamaskin
Klarade inte trycket från alla popup-fönstren,
Alla startsidorna som stockades i webbläsaren

Och hårddisken kraschade
Slutligen

Där rann de bort, alla de texter som låg i sin linda,
Alla de ofärdiga dikterna, alla de påbörjade alstren
Allt det han samlat på hög och haft planer för

Det försvann ur hans grepp
Förgäves

Så nu sitter han där och skyller sig själv
Ångrar sina förhastade nycker och sin svaga person
Ty nu vacklar tillvaron i såväl dikt som verklighet

Men han kan kalla sig mänsklig

Alltför mänsklig

Åtminstone