Redan medlem?
Logga in
Om detta vill Hon inte skriva, Fröken svårEn alldeles vanlig tjej som över allt annat vill bli som dej Denna lilla tös är alltid skärande nervös I hennes bröst finns en plåga om att aldrig våga Som genom ljusårs tider kan aldrig någon se hur hon lider Hon vill för alla bara gömma det hon själv vill glömma Att inte orka med hennes röst mot det finns ingen tröst I hennes bröst finns en dov inre röst Som sårar & svider så hårt att hon ibland kvider En dag tar rösterna över Idag finns inte det hon behöver .. så flickan spinner på, fortare, då hinner inte tankarna ikapp. På, av, 2o tröjjor ligger utspritt på golvet, 5 byxor ( det är allt Hon har ). \"Fan, jag ser ut som ett missfoster i allt jag tar på mig\", \"jävla äckliga höfter\", \"varför blir jag aldrig smalare?\". -Skitsamma jag går endå \"ars ingen bryr sig om hur du ser ut!\" Hon tar på sig jackan & sjalen, hörlurarna & skorna. Hon stannar. Står stilla. Sekunderna går, som en timma var, Hon står kvar. Hon fastnar, kan inte röra en muskel.. spegeln. Varför måste den vara vid dörren? Hon faller ihopp på golvet, allt är tyst. En tår rinner ur det högra ögat, förstör hennes smink. På en sekund, förstördes hennes mascara, kajal & eyeliner, som tog 75 min att årdna. En sekund. & Hon har förlorat igen Ensam hemma igen ibland känns det som äntligen Då är Hon ifred när hon får skära & tära då vill Hon inte ha någon alls nära För det är så han försvinner det är så Hon för en minut vinner Hon försöker desperat att förklara för alla att hon inte är lat För hon skolkar nästan alltid från livet Hon fantiserar, hur Hon ska ge upp hoppet. Kanske med knark, lycklig en sista gång i livet. Kanske med rakbland, så han flyter ut sakta, så hon får vinna en sista gång. Hon skriver brev, till alla nära & kära. Inte till han som en gång var hennes far, han är världens elakaste kar. Men till dom hon älskar, till dom hon vill bespara allt det onda. Hon skriver brev, hur mycket hon älskar dom, & att dom inte ska sörja att hon tog sitt liv Hon skriver förlåt, 100 gånger i varge brev.. Hon ber så hemskt mycket om ursäkt för att hon inte var stark nog, för att hon blev född, och att hon dog. Hon är ledsen, för hon hade nog aldrig nån riktigt chans hon vill ju bara leva.. tårar strömmar sakta ner på hennes bröst. -FAN TA DIG JÄVLA RÖST! Hon vet att hon kan tysta honom med Herr Narkotikum, men han gör henne så vriden och dum. Hon skriver förlåt hundra gånger i varge brev, förlåt till alla som fanns i hennes allt utom liv. För om detta vill hon aldrig berätta.
Prosa
(Novell)
av
Troll ॐ
Läst 534 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2008-04-08 09:40 
|
Nästa text
Föregående
Troll ॐ |
