medan du slår spikar i kistan

och målar fan på väggen 

vandrar tiden nattskiftet

Tuggar i sig, nafsar, slukar glupskt

den redan naggade beskärda delen

spyr innehållslöst utrymme föder

tomhet och katastroftankar

Krigslist kolliderar tankebanor

årsringar brännmärker 

osäkrade tidsgranater lurar som

rävar bakom ditt högra öra

Gökuret ställer sig på kant

ljuger tiden upp och ner

rinner över fastfrusna fötter

balanserar världsaltet på lånad tid

Roten till allt ont växtvärker sig

genom tinningen och fortplantar sig

lustcentrat infekterat

dödliga virus jonglerar timmarna

I fallet greppar du storsläggan

uppfyller generationers begär

trampar tidtagarurs gifttagg 

flinar storverket ur led

Ur en förgången tid flämtar en kyrkklocka

den digitala glor storögt en ny

sekundvisarna far som projektiler

ditt osövda ögas stillestånd

Pendeln slår

Pulsarna rusar

Återuppstånden tupp gal morgonen ny

uppskruvad och vriden

inrutad och finfördelad

visarna raderar närvaron

Oundvikligt slår sista slaget

helvetet själv inramat

upproriska frågetecken

kraftsamlar en utandning

ur tavlan tid fördriv