Oförståendets glupande ögon
stirrar tomt i glipande dörrar
rädslan och skräcken är det som styr
vandrar i ensamhet, söker en fyr
stormen den piskar mot hårdaste stenar
sår som svider är sår som renar, det
hjärta som frågar efter mer än en handfull
och kastar sig ut just för Hans nåds skull
och söker de vägar som fordom det vandrat
ska finna att mitt ibland trasiga omständigheter
kan asfalten blomma, livet kan jubla när
Kärleken för.. ut ibland syskon i flerstämmig kör
inget kan stoppa när Guds vilja leder
till och med döden ska få ge sig en dag
det ska bli Dagen av sällan skådat slag...