Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag måste bara få skriva något om det som fyller mitt hjärta tilll bristningsgränsen...


Aprildikt

 

det sjuder i skogen
orkesterdiket för vårens libretto
mitt i solen brakar det första åskvädret lös
och tunga droppar faller på stenarna
torkas milt bort av vinden
två tranor flyger trumpetande ett ärevarv över mitt huvud 
och en högdräktig råget betar på gärdet
lyfter huvudet och betraktar mig en sekund
betar lugnt vidare
koltrastens drillar ekar mellan granarna
i skymningens ressonansbotten
april
banalt men min förundran är lika ny
vart år




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 669 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-04-14 14:13



Bookmark and Share


  Nina V A
På intet vis banalt utan mer snarare bevis för att du lever och sjuder och bär känslor att omfamna, våren är ett mirakel och jag tänker på Ronjas vårskrik och hur väl vi alla borde ge utlopp för just detta
2008-04-16

  Connie
Underbar text!

Den dräktiga jorden
genomlyses av solens strålar
Regnbågen är jordens svett
2008-04-14

    Göte Holmlund
fint, delar din förundran
2008-04-14

  Per Teofilusson
så skriver en levande mänska! Och inte är det banalt när våren sväller. Det är kanske den moderna mänskans lott att häpen stå inför det självklara. Ett självklart så länge vi lever. Läser din dikt rad för rad, långsamt silar den sig in i porerna.
2008-04-14
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger