Kärlig Frigg av Fjorgynn född

bo byggde i salar av sump

till Biflinde gick i Brudelin

gav livet till späda gossen

den käraste

den ljusaste

i varandet detta

Stomma sporde moens rund

levande liksom ting de svoro

ej skall sonen din illa göras

men misteln frågan sluppo

den grönaste

den spädaste

i svekandet detta

Ingenstädes dråparen drog

skjutandes utan misskund

av mistelns trä pil täljdes

käraste knytet föll på mark

den mörkaste

den djupaste

i sörjandet detta