panik i kvicksand, inte roligt men sant
det tog mig tid att greppa och förstå
många jävliga misstag
försöker glömma men allting stannar kvar
man har lärt sig men det är hundra år för sent
man ångrar sig, allt känns nu ännu mer

bara en människa, simpel och klen
framtiden osäker, finns det något mer
skaka mig till obalans, sänk min själ
ta mitt huvud, ditt vidriga kräk

kränkande beskrivningar blir lätt vardag
för att kunna bryta krävs det mer än ett samtal
en röst på radio, ett ansikte på TV
en ton på en casio, allt känns bara febrigt

ta allt du kan, ta alltihopa
ta allt som är mitt, det är inte så noga

du är ingen man träffar på krogen
du skapar frustration på andra plan
du kommer nog inte ens ihåg en
fast du kommit mellan mig och mina val

du träffade rätt, precis i en nerv
kan fördomar gå i arv
pengar det kan du ta
men du får aldrig mina hjärtslag