Han sov i 100 år
Somnade 1908 och vaknade nu, idag
Han gick ut på gatan som varken hade sten
Eller grus, utan nåt svart-grått
Hästar som var instängda i lådor av plåt och glas
Som tutade om han gick på gatan

I en bar, såg han folk som instängda bakom
Glasskivor, men de var små
Ölen var kall, inga eldar fanns i husen
Ändå var det varmt
Kvinnor var nakna på bilder i tidningen

Män såg ut som om de gjorde allt hos frissan
Värre än kvinnor, luktade mer kvinna
Än kvinnorna gjorde
Inga plankor i golven
Teglet såg dock lika ut
Men det var mer stål och glas

Hemmen hade fönster ner till golvet
Det var som att se fim, se bio
Bio förresten, inga hoppande svartvita bilder
Där inte.. Och var är alla djuren
Ingen djurskit på gatan

När mörkret kom så lystes allt upp
Som på dagen
Genom magi, massor med ljus
Men hur kunde man få fotogen att rinna
Genom så tunna trådar, eller inga trådar alls
Som det verkade ibland

Han hade hört om rinnande vatten men inte
Så många som hade det
Men rinnande och varmt vatten
Och dessa kramdjur som alla bar på
Hårda i plast, men pratade i dom

Telefon fanns när han var ung
Men… numren i Stockholm var 3 siffriga
Nu verkade alla gå runt med dessa
Och ständigt kramade med oseende ögon
De verkade inte ens vara närvarande
Var dessa ”nallar” ett slags drog

Han konstaterade att även om en del var bättre
Så var nog det mesta
Sammantaget, bättre för 100 år sedan
Han la sej ner för att sova igen
”Det kan väl inte va sämre om 100 år till”