det var stjärnklart inatt
och jag tror jag insåg
att jag saknar mer än jag erkänner

du vet ställena som vi brukade gå till
där man helt kunde vara sig själv

jag tyckte om den där känslan
av att ha något alldeles eget
som man inte ville dela med vem som helst

och det gjorde aldrig något
att vi alltid satt där knäpptysta
för så länge jag hörde dina andetag
så visste jag att vi hörde ihop

(jag har blivit döv eller så har du slutat andas)