Hon lämnade sin lägenhet
Sitt hem
Sin trygghet
För tryggheten var ändå borta
Hon hade vart ensam..
Ensam i den värld som är stordelen
Av världen
När man är liten…

Barfota i det varma men hårda trapphuset
Dörren ut till världen utanför
Den stora okända världen
Den som hon aldrig mött ensam
I nattlinnet springer så de nakna fötterna
I kylan
Kalla backen
Med isfläckar
Varma små barnfötter…
Kyls snabbt av

Gråten står upp i halsen
Hela hennes kropp är rädd
Ensam
Varför så ensam
Var är pappa
Varför kan inte mamma vara hemma
Eller nån annan, nån som man kan lita på…

Dessa nakna fötter och bara ben
Frysande, rysande… till slut stannar hon och gråter i mörkret
Innan hon letar sej hem
Där hon inte kommer in
Förrän nån annan kommer och ska ut
Och öppnar


Med sina nakna kalla fötter
Springer hon upp
För trapporna och springer in
I lägenheten till pappa
Som förvånat undrar, ”låg inte du i sängen”
”Smet du ut, när jag var till grannen”