jag vill skrika.
måse släppa lös allt det onda snart.
jag klarar inte av att hålla det inne.
målar magen röd-randig.
jag vill rymma,
men det går ju självklart inte.
jag vill fly,
men det finns ingenstans att fly till.
jag behöver en plats där ingen annan än den jag vill kan nå mig.
lite som den där platsen som jag glömt av vad man kallade när man lekte jage,
där som ingen kunde ta en.
jag vill ha en egen måne.
typ.
jag vill ha hard sun & asfalt.
strömmar som ser ut som virvelvindar som mario & luigi skulle fastna i om dom råkade köra in i dom.
jag vill att kedjorna runt min kropp ska släppa,
att mina fötter ska få gå fria.
jag vill inte dras ner mot marken jag vill kunna flyga
precis sådär underbart som jag alltid gjort i mina drömmar
(utan att kraschlanda i en gran uppe i strömstad, tack)
det var nästan ett år sen jag drömde att jag flög nu.
nu kan jag knappt gå,
i mina drömmar.
ryggen är alltid krökt och benen är omöjliga att sträcka ut
det går inte att ta sig framåt.
jag faller bara ihop under tyngden av min egen kropp och får krypa tills drömmen försvinner och mina ögon öppnas.

det blir ljust redan klockan tre nu.
jag har fyra fönster i mitt rum.
en spegel som visar mig himmelen när jag ligger i min säng.
jag har en vit liten ask i min väska.
den ger mig sömn när ljuset berövat mig den.
under täcket som är blått fäller min kropp röda tårar
& i mina drömmar står jag stilla och skakar
slår på benen som inte kan gå normalt.