Jag vill så gärna förstå
jag vill hjälpa
dra dig tillbaka

jag vill ha den där lättsamma
tystnaden tillbaka
nu är den full av osagda ord

du försvann, längre bort
och jag kan inget annat göra
än att vänta

det gör ont att inte ens
kunna försöka
hjälpa dig den här gången

allt blev så tomt
när stegen ledde dig långt bort
och ensamheten slog till
igen

det är inte mitt fel, jag vet
men det hade nästan
varit lättare då

jag är tom och ensam nu
och tårarna bara rinner, rinner, rinner
men säg aldrig förlåt igen

för du kan ju inte rå för
just det här