Idag tänds brasor och man bränner gammalt skit så om det hettar är det du som glöder. Gör upp med det förflutna, vintern, männen, synderna, sorgen, glädjen, berusningen i allt som inte gick som det skulle. Jag blir berusad av mina felsteg, stegen jag tar fel. De som leder in på vägar jag önskat förblivit osynliga på kartan. Små jävla stigar som gav mig…ingenting? Och jag gav alla stigar möjligheten att bli någonting stort, att leda framåt men de flesta visade sig vara fel, fel, fel. Men mina misstag är ok, förlåtliga, ömsinta, hoppfulla. De skriker inga bannor, hittar inte på ursäkter, de hånler inte och pekar finger. De pekar bara förstrött och aningen nonchalant åt motsatt håll. Jag tappar aldrig masken, jag håller hårt och står pall. För det är jag. Jag står ut, jag står fast, jag står och faller under kontrollerade former.