Grynnorna flyter,
som pimpstensskelett
kadaver som krälar
på havets topp

svanarna seglar
på böljande väv
en sorgens svepning
där döden gått

tårarna stiger
med sångerna upp
rider, på vindarnas sus
skriker i skapelsens kropp

stenarna sover
i mänskornas hjärtan
så tickar tiden ut
gåvan slösar hon bort