HAN hette Sigfrid
Född i början på 1900 talet
Hans far var död innan han föddes
Hans mor, blev allvarligt sjuk
Så ”vad var naturligare” att även han fick bo
I det kombinerade sjuk och ålderdomshemmet
Som för övrigt låg en bit från annan bebyggelse
För att ingen ”skulle smittas”.

Där dog mamman
Men mormor var där och tog hand om honom
Så gott hon kunde
Där växte han upp, han som överlevde
Trots andra avsikter
Där fick han sin fostran och första ord
Till dess han ”kunde lämna hemmet”
Han lurade döden, han lurade samhället

Trots allt, så var han en glad prick
Han vinkade och skrattade jag minns honom
Från min barndom, en charmig farbror
Liten och smärt, klädd som en tonåring
Hela livet… solhatt, t-tröja o jeans
Lurade döden och finns kvar i ”livet”
Som en erkänd konstnär
”siluettklippning”, när vi var små
Så kallade vi det för ”svartkonst”
;=) Sig Frids minne…