Att drabbas av en riddare i rustning
kan liknas av att få luft i lungorna på nytt.
Att stå i köket och se hur livet blev
kan liknas av en uppgiven acceptans.

En sol, en cykel, en son, en skola.
Ett trappsteg, en man, ett hej.

Jag var förlorad!

Mitt hjärta trummade som de vildaste trummor
min puls, min andning, min luft.

Ett avsked, en sorg över barnen.
En elak ,inbiten, bitter man.
Bitter över livet som skulle komma,
bitter övar att förlora någon han inte ville bli av med.
En rädsla för förnedringen.

Lyckan kom åter, jag var förlorad.
Kärleken drabbar än när man ger upp har jag hört.