Tänk att det alltid är det som har medias totala uppmärksamhet som berör, och ingenting annat.
Och inte ens det som en tid är en nationell angelägenhet förblir i människors hjärtan och medvetanden särskilt länge.

Det är alltid säkert att hata barnamördare, ofarligt.
Med all rätt, jag försvarar absolut inga som helst kränkningar eller våldshandlingar, vare sig det gäller folk som ger sig på katter eller barn.


MEN


nu finns det annat som inte dras i snyftande långbänk i media,
andra barn som försvinner (som inte har föräldrar med kursgårdar och annat kommersiellt för sig).


(Exempel på händelser som figurerat i media som som sannerligen bleknade fort i folks engagagemang)


Vem minns i dag den lilla flickan, i Mexico tror jag att det var, som i mitten av åttiotalet satt fast i en brunn, vars vatten steg sakta men säkert?

Vem tänker på barnen som levde under fullständigt miserabla förhållanden på Rumänska barnhem?

Johan Asplund?

Flickan Kerstin?

Tvångssteriliseringarna?

Neurosedynbarnen?

etc.


Det går så lätt och bra att förfasa sig och intressera sig så länge strålkastarna lyser.