Straffet blir din längtan

Synden blir din skam,

Plikten blir ditt ok

Konventionerna din tyngd

Förtränga blir en plåga

Så sätter vi oss själva

I en liten låda

Och kan bara titta ut

På alla likasinnade

Som ler och tycker dom gör rätt

Så gör man om  man är korrekt

Mot allt och alla och mot sig själv

Det måste vara tungt att gå

på stigen genom livet

Och synd det är om människor

Som inte har förstått

Att allt som ovanför har skrivits

Är ondskan mot oss själva

För först när vi har fattat det

Att plikten mot oss själva

Är det som är det främsta

Det enda du tar med dig

Allt annat stannar kvar

Och blir helt värdelöst den dag

Du lämnar över själen

Till ett högre väsen