Trots att jag vet
det du tror är en hemlighet
Kan jag inte låta bli att le
att du har dålt det så bra...

Jag hade missat det totalt
bakom dina leenden
Som jag nu märkte var ansträngda...
och kanske inte så uppriktiga

Jag kom inte ens på det själv
utan hörde det från din kompis
som varit min kompis i några år
Som hade märkt det före mig

Hon sa bara att han verkade konstig
att han inte var som han brukade...
Och jag undrar fortfarande
varför inte jag märkte något

Varför märkte jag inte att du hatade mig?
jag hade ju alltid räknat mig som din bästa vän
hur kunde jag ha så fel?
Har jag varit så blind?

Men när jag frågade dig...
om du verkligen hatade mig
stelnade du till och log lite snett
det sorglösa leendet du brukade göra

Ja det gör jag,
sade han och jag svalde hårt
Jag hatar dig så mycket
att jag älskar dig...

Jag stod där som fallen från himmlen
och förstod inte vad jag skulle säga
Utan att säga något mer
lutade du emot mig och kysste mig

Och jag kände hur mina knän gav vika
sedan vände du dig om och gick
Och lät mig stå där
med samma uttryck som en tok

Men tre dagar senare letade du upp mig
kysste mig igen och kollade djupt i mina ögon

Jag vet att du älskar mig,
sade han och jag svlade igen

I så fall vet du mer än jag,
täntke jag men log lite.
Det faktum att jag blev avundsjuk
på hans flickvänner borde ju säga något...

Ja, jag älskar dig nog,
säger jag och han skrattade lite.

Du kan aldrig ge någon ett rakt svar,
säger du och jag rodnade lite.