Man får höga förväntingar...
folk som alltid kollar över axeln
för att se om vi tar något

folk är misstänksamma
tror att vi förstör allt
och det är just vi
som sprängt deras brevlåda...

Fortsätter dem så här
så gör vi det nog snart...

Det blir prov efter prov
pojkvänner blir hemska
flickvänner sviker en...
man kan egentligen aldrig lita på någon

Kom igen det är ju så livet är
och egentligen ska man ju inte klaga
Det spelar väl ingen roll
att damerna håller hårdare i sina väskor
Det spelar väl ingen roll att männen sneglar på oss

Tror dem att vi alla är krimenella?
Att vi alltid vill ta något?
Ska vi skylla på hemsk barndom
som alla nu säger?

Dem vet inget om mig hur jag är
vad jag gör eller hur jag beter mig

När allt kommer omkring
är vi sååå mycket bättre än resten

Mitt emellan allt,
inte barn men inte vuxna
Vi kan fortfarande skratta ordentligt
och göra bort oss och skämma ut oss
bara för att skratta högt senare

Och bäst av allt
vi är inte paranoida...
fast man kanju erkänna att visa av oss
är lite kleptomaniska ...

Som sagt... livet är aldrig lätt för en tonåring