Du kanske är död,
eller ligger i koma.
Du kanske inte bryr dig.
Så jag ringer inte,
jag hälsar inte på
för jag är rädd
för hur du inte
skulle reagera.

Det är väl med det
som med stolen
jag fick från dig,
som jag fortfarande
inte suttit på,
för jag är rädd
att den inte
ska gå sönder.

Den är en vägskylt
som pekar i
riktningar jag skulle
rest, vägar jag
borde gått med dig,
när jag istället
gick min väg och
aldrig såg tillbaka.