Farväl du mytens väsen

farväl då sköna mö

i sköna dagen denna 

du sålunda skall dö

Fagra mör sig satte

att vila uppå strand

diser trenne log och

glömde svaneband

De föll i famnar varma

de hölls i armars grepp

mindes icke Valhall

glömde slagets skepp

Völund fann Allvitr

Slagfinn sin Svanevit

men Egils kära Ölrun

kom aldrig riktigt dit

Sju år gick i gamman

sju år gack gladan fröjd

det åttonde så gruvligt

en längtan blev då röjd

Trånat slagfält hade trenne 

liksom bad i liksjö röd

tog åter svanehamn

flög upp mot hjärtats glöd

Valkyrjorna försvann

de synes icke mer

och Ölrun bytte namn

till det ni alla ser