Du tror att din slitna manchesterkavaj
På något sätt ska rentvå dig
Från skammen
Att ha svikit de fåfänga och irrationella ideal
Som du egentligen aldrig haft någon anledning
att följa.
Var det arvssynden
som fick dig att bygga en tillvaro
utifrån de bittra uttalanden
du insöp från din utarbetade och underbetalde fader
vid den gamla arbetarbarackens
nödtorftiga köksbord?

Det finns bara en sak du avskyr mer än pengar
och det är kunskap:
Kunskap som ger insikter om att världen
inte låter sig förklaras genom en enkel motsättning
mellan två parter
Att människan
Inte låter sig förklaras i ekonomiska termer
Du har själv anat det ibland.
Och just därför
Slår du hårdast ned på dem
Som påminner dig om att hela ditt livs gärning
Har vilat på en förljugen bild
av världen.

Hur skulle du kunna stå ut med alla dina val
Med allt du valde bort
Bara för att du inte vågade
Vem var du rädd för?
Dig själv?
Ett spöke?
Tror du inte att din far om han bara hade fått chansen
Skulle ha gjort något annat med sitt liv
Om han bara fått chansen
Så som du fick den
Gång på gång.

Varje gång som du sökt finna den arbetarklass
som alltid varit skälet till alla dina vedermödor
Har den skingrats som rök
Som en fata morgana i öknen
Den har lösts upp i sina beståndsdelar
Och dessa har visat sig vara
människor av kött och blod.

Och om du inte kämpar för något
Så kämpar du ändå emot
Insikten om att världen
Är så mycket större
Än att den låter sig förklaras
I en enkel dikotomi
- En insikt som skulle göra din gärning
Meningslös.