Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Radion stod på


nånstans på vägarna norrut
stod radion på
ett avgrundsvrål
och så en reporterröst
som viskade om tigern
hur väldigt lik den är
lejonet till storleken
ett skelett av den ena
kan lätt tas för den andra
och det finns till och med fall av
avkomma dem emellan
liger kallas den

men en sak skiljer ut
det är tigerns gallerliknande
ränder över hela kroppen
de går inte att avlägsna
ens om man rakar bort
hela pälsen
de sitter i skinnet
som om de speglar
revbenen därinne

och jag tänkte på alla
poenniskor
som måste finnas
för en poet är ju till
förväxling lik en människa
om man bara
bortser från den där 
gallerspegeln
som inte går att avlägsna
ens med eggen
på en kniv




Fri vers av Göran P Rödholm
Läst 363 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-06-06 23:59



Bookmark and Share


  Tabes
Jodu, gallerspegeln. Reflekterar, kanske förvränger ibland, men håller en alltid fången. Kloka ord.
2008-06-10

  korpfjäder
Det här var ju lite vittularoligt.... gillar!
2008-06-08

  mikael ejdemyr VIP
Påminner mig om En ghasal men utan Frödings nästan olidligt neurotiska fångenskap! Poenniska där! En sorts genetisk brännmärkning enda skillnaden? Och vad skulle den heta, korsningen mellan poenniska och människa? Skillnaden minimal arterna emellan, tycks det, fast den ena arten blev till emblem för människoadel av högsta rytande rang, den andra bara djupt fruktad och i Svea rike också gjord till symbol för ett gyllene tigande.
2008-06-07
  > Nästa text
< Föregående

Göran P Rödholm
Göran P Rödholm