Ensamma på sköra ben står jag här,
hoppet må va det sista som överger mig.
Ty utan hopp hade jag inte exiterat
mitt hopp är att personen i fjärran ska se mig,
om blått för en sekund...
Jag drömmer om blickarna som ska ge mig kraft
att återfå min tro,
hjälpa mig skapa en ny person; växa stark.
Drömmen om att åter igen se klart,
och inte bara de dystra stenarna mellan spåren.
Snälla se mig!