Jag märker mig nu ett återfall, där inte ens tapeter och snabbstrukna väggar hinner torka, och där ansiktet är vita färgploppar efter det regn som fallit från rollern. jag försöker sova, men tiden har gått på semester, och där kaffekokaren skriker - efter ännu en kopp igen. ciggen. smaken. ljuset och pappersrullarna. hur det klistras under fötter och där tejprullar står i skugga.

jag trodde jag kunde vara utan det, ett litet litet tag, men det söker mig för jag älskar, det knackas på dörren för att jag lyssnar, det ringer i mina öron för att jag väntar. mat, kylskåp, stående glas med turkisk youghurt.

jag väntar inte ens på räkningar, och jag minns de leenden igår som passerade, och försökte se stolt och kvickmodig ut, röken, rösterna. glasens ferdinand. lägger mig med lust, i ett neutralt flin, på ett hallgolv av paket, presenter, oöppnade men signerade. och hur rutorna på väggen skiftar skepnad efter ögats skiftande ämnen. och nu går inte hissen mer, för nu är det tyst, och någonstans backar en volvo ut, och slirar glatt från en parkerad ruta. inrutad , utrutad, med ett icke förväntat bagage av lycka. på väg att sammanställas, besiktigas, fixeras och önskas till nästa vaxning.

Match_Livet.se, och ett återfall växer sig starkare, som att inta ett mentalt antabus med särskilda föreskrifter, och där varje känsla för uttryck får kroppen att erodera, impludera, småskaka i citatiska valv, och där allt får en röd skimmrande färg. av vakenhet, klarhet. och magnetydiska strön av trotsad tillit. och jag kör många godståg samtidigt. utan att veta om det, att jag någonstans sagt ja, till all övertid på SJ godstransport. och glömt skriva resejournaler, och växelvisa spårs fördämnande silande lust.

Nej, det är mitt eget fel, säger jag, och tänder nu åter ett bloss.

persiennerna är nedskyltade, för att solen inte skall glipa - inte för att ta över rummets anspråk, utan för att ljummet; få vila - i tanken.

Kärnans reseskildring, och de tusen dialogernas röst, hur de poppar upp som gubben ur lådan, och fråntar min rätt att vilja ifrån, ta en transport i taget. och jag är lika skyldig som något, då jag riktat otröstliga begär till livet, segmenten till upplevandet, tron till inre bejakning. som att stå bland spridda lådor och rota ur och kasta upp i luften..leta..leta..leta..kasta..släppa mot marken..se på något hållandes i handen höjd i skyn..spara..stoppa i fickan..öppna..leta..finna...kasta bort..

Match_Livet.se, och något står bredvid, likt parallella dörrar i en vid äng korridor, och återfallet till viljan, önskan, känslans marginaler, att få uttrycka sig, en själs måste, och där tron tidigare prövats i enskild blick, bakom häckars mörka skydd, från katatona fordonsljus. Att vägra vakenheten i ett förvanskat töcken av implicit enfald. ett monsters envishet. en skärpt skarp kurvas dikeskörning..ut förbi..med osäkrat bälte. där inga böter fäller en, där ingen bot kan tillrättavisas, returneras till avstampets kickdown.

jag tar mig ur den välta bilen, och ser spåren som slirat, skuggar min panna med armen, solens strålar blixtrar , smaken av metall i min gom vänder sig lugn och vant mot läppar. lägger sedan händerna under karossen och vänder upp bilen på köl. låter nycklarna sitta i, för att sedan gå, med fasta steg.

och jag går tillbaka. mot ursprunget. och där allt sker på rapid, väderväxlingar, bilder, sessioner av skenande minnen, och bredvid mig går ett barn, en pojke, fast i min hand. framåt på en väg i Kalifornien, med gulgrädda sänders vågliga bank, där klippstrupar fräser mot koboltblå himmelsskimmer.

och vi går , utan ett ljud, utan ett moment. han är trött. jag är trött. men vi kan inte vila. vi måste vidare. vi har långt. jag tar upp honom på min axel, för att inte känna hans rädsla, oro.

" pappa..vart går vi..? "

" hem "

" vart är hem pappa..? "

" framåt.."

" men vi går tillbaka.."

" men det är framåt "

" jag är trött.."

" vi är snart hemma "

" jag är törstig.."

" hemma finns det vatten "

" är det långt kvar pappa..? "

" vi är snart hemma "

och våra siluetter stod som svarta strån längs milen, och den enda skärningspunkt var vägens gula remitt, slingrande sig som en ändlös orm i en het grad av vilja.

-

jag blundar och känner på min haka. och håret växer sig blomt. orakad. porer av dolda sinnen. vrider mina händer tvinnad, och åsamkar ännu en reträtt. panoramakänslans otveksamma utbrott.

Match_Livet.se, och ännu ett återfall vänder sin sköld.

och jag stryker Åter, från Fall.

och växlar ordens monogram med en yppig rörelse

Allt Åter.

--

fortfarande med blicken mot hallrutorna, stirrar jag ändlöst upp

Vit klick takfärg smeter min kind, när jag långsamt smeker penselns hår. känner dess styvsamma styrka.

ett manngrynsfrö landar på magen, letar sig in i boendets gry