Koltrastens luftfärd
slutade
med en duns
mot rutan,
hon föll
omtöcknad
ner på
altangolvet.



Hon skakade sakta
sitt lilla huvud
blinkade med
groggig blick
reste sig upp och
gick på vingliga
ben några steg
stannade upp
blickstilla
en lång
stund.



Till slut tog hon
ett steg
sedan ett till
fällde upp
sin vackra
fjäderskrud
prövade vingarna
sträckte på
halsen
och flög magnefikt
över altanräcket bort
mot lövskogen


och friheten...