Ärligt, mamma
Inte så välstruken
sökande efter bekräftelse
har jag sprungit och gömt mig i hemligheter
mamma
Jag har anlänt
landat
enbart för att ta nytt fart
när det mesta känns gammalt och gjort
Och jag har tänt
hoppfullheten i deras blickar
och vetat att jag inte tänker stanna någonstans
innan jag hittat hem
mamma
Men var finns det hem
vars väggar
lyckas vagga min rastlöshet till sömns
För den verklighet som framtiden lovade
kom aldrig
fast löften stod med öppna armar.
Jag hittade hem en gång
och lät hans manlighet
färga mina lakan med mascaran från mina ögon
och fylla mitt golv med avslitna kläder
Det var hemma
det var äkta
det var kärlek
mamma
Men tiden berättade aldrig
när den tog slut
sprang i sin väg
med en annan rastlöshet
Så därför
skriver min tystnad sig synlig
via mina fingrar
inför dig
då du undrar
varför jag inte längre flyger
mamma