Jag föddes i mörker. Jag växte under nätterna, när mörkret låg som tätast. Jag andades skuggor och spydde svarta hål.

Jag såg allting för tydligt när det var ljust, det bländade mina ögon och gjorde mig illa. Jag kröp tillbaka till min håla och fortsatte gömma mig i skydd av nattens lugnande svärta.

Jag vande mig vid att leva under konstant solförmörkelse.

Jag upptäckte att monstren lever i mörkret men har vant mig vid denna frånvaro av ljus och vågar inte blicka mot solen.

Jag stannar här med mina demoner och hoppas att någon tänder lampan och låter ljuset våldta oss alla...