Bara kärlek räcker inte
i en relation för att den skall fungera.
Det behövs så mycket annat,
man skall kunna lita på varandra
och förstå varandra ömsesidigt
och ha ett gemensamt känslodjup,
och, viktigast av allt, en själsgemenskap
som man håller sig till troget.
(Möjlighet till ensamhet är också viktigt,
för nödvändig frihet och koncentration,
distans och sinnesklarhet,
arbete, meditation och fokusering,
men det är allt självklart.)
Om allt detta med tilliten som försäkring
funkar, så är kärleken ett faktum
och har kommit för att stanna
och behöver inte ens uttryckas.
Den går på och expanderar av sig själv,
och allt vad man behöver göra är att hänga med
och underhålla den med att ej glömma bort den.