Vi som vandrar i skuggan av de sagda orden
Vi som låter er äta
ohejdat
av allt som ännu finns kvar

Vi som älskar mer än nödvändigt
för att glömma allt hat
För att glömma
det där otillräckliga

Vi som går den smala vägen
håller oss ifrån den allmänna
kryper i diket
kastar rosor framför era fötter
Vi som upphöjer skönhet

Vi som aldrig kommit fram
som strävar efter det ouppnåeliga
Vi som aldrig slutat springa
och aldrig kommer göra det

Vi som vinklar oss inåt dagligen
för att söka det äkta
och vänder oss utåt för att ge det vidare
Inga mellanhänder




Vi som vandrar i konstens hårda ljus
Vi som lever
under trycket av jordens totala
massa
utan att ge upp